För den som drömmer om att vinna ära och berömmelse i poker är nog turneringar lösningen. Det kan låta som en fantasi, men vem skulle inte vilja vinna titlar och prissummor som ändrar vinnarens liv för alltid som lök på laxen?
Många spelare blir dock sittande fast i turneringar, med liten eller obefintlig chans att nå finalbordet, än mindre att vinna. Se till att du inte blir en av dem!
För det krävs dock att du behärskar en solid turneringsstrategi för Texas Hold'em. Dessutom måste du kunna tillämpa denna strategi på ett effektivt sätt för att vinna. I denna guide visar vi hur du blir en hård turneringsspelare. Aldrig mer kommer andra att se dina buyin-avgifter som en språngbräda för sin framgång.
Strategi för turneringspoker: huvudkomponenter
Till att börja med ska vi gå igenom de 5 viktigaste strategitipsen för pokerturneringar som både nybörjare och medelgoda turneringsspelare behöver fokusera på för att bli hårda motståndare. Du vet, den typ av spelare som ingen vill se komma och slå sig ner vid just sitt bord.
Samtidigt är det viktigt att påpeka att om man har för mycket att komma ihåg och tänka på under en turnering, är det nästan lika illa som att inte ha någon koll alls. Därför har vi begränsat oss till fem grundläggande tips som ger dig en solid grund att bygga vidare på när du lär dig mer i framtiden.
Nu är det dags för dig att rusta dig för nästa stri... förlåt, nästa turnering.
1. Ta sig igenom inledningen, mittfasen och slutfasen
Alla pokerturneringar har en inledande fas, en mittfas och en slutfas. Många spelar dock alla tre faser på samma sätt. En tumregel är att man i turneringar bör spela de senare delarna mycket mer aggressivt än de inledande.
Ett av främsta skälen till det är att mörkarna är som lägst i början. Det finns ingen anledning att ta stora risker för att vinna extra marker. Dessutom, om du lyckas skapa en bild av dig själv som snålspelare får du mycket större respekt när du öppnar upp (spelar fler händer i position) längre fram i turneringen.
Spela A-9 i olika färger i början och slutet av en MTT
En hand som A-9 i olika färger kan mycket väl få pisk före floppen i de tidigare stadierna av en MTT-turnering. Mot slutet, efter att turneringsbubblan spruckit, är en sådan hand betydligt mer spelbar. Du kan använda den för en höjning och till och med tresatsa i rätt position.
Allt eftersom turneringen fortskrider, elimineras fler och fler spelare och mörkarna stiger. Då är det dags att börja ta fler risker. Med större mörkar blir förhållandet markerantal/mörkar allt mindre. Om du försöker stå över i väntan på fina händer slutar det bara med mörkarna äter upp dina marker, och det är inte kul!
Runt omkring dig, både vid ditt eget och vid andra bord, vinner andra spelare stora potter och skaffar sig rejäla markerstacks. Stora markerstacks växer och turneringsledarna drar ifrån ytterligare.
Således är det under mellanfasen dags för dig att se om ditt eget hus. I den här fasen är knappen din bästa vän. När de mer aggressiva spelarna försöker raka hem marker, blir de svagare ivrigare att försöka lägga sig och kasta korten på vägen till pengarna. Ge dig på dem! Använd deras rädsla till din fördel när du sitter i position för att stjäla mörkar. Under senare delen av turneringen är mörkarna mycket större, och den sammantagna risken kan vara värd besväret. Du bör också öka antalet godtagbara starthänder och inkludera sådana som kan slå par. Klädda följdkort och låga par (i hopp om att fixa triss på floppen) är goda kandidater.
Under slutfasen av turneringen är det viktigt att hushålla med markerna. Det är fortfarande viktigt att försöka ta hem mer till boet, men varför riskera att i enskilda givar förlora högvis med marker som du jobbat så hårt under de två första faserna för att bygga upp? Identifiera istället ”survivalisterna” och exploatera deras rädsla för att spränga sig.
Så för nya turneringsspelare är det en smart standardstrategi att gå ut försiktigt under de första omgångarna. I takt med att turneringen fortskrider kan man sedan vidga antalet tänkbara starthänder med åtminstone det dubbla för varje spelfas. Genom att sikta in dig på detta mål bör du överleva de tidiga ronderna och komma in i mellanfasen nästan varje gång.
2. Gå all-in eller lägga sig?
Låt oss börja med att säga att om du bara kommer ihåg att inte låta ditt markerantal falla under 10 gånger stora mörken och sedan går antingen all-in eller lägger dig när det är motiverat, kommer du att bli en mycket bättre turneringsspelare. Inte tu tal om saken.
Trots att man har en solid plan är det dock så att det inte alltid går som man vill, och sedan sitter man där med ebb i kassan. Om det händer blir man tvungen att ta risker som man normalt inte skulle ta. Varje marker är plötsligt värd sin vikt i guld, och att lyckas skaffa fler av dem kräver ett stort mått av oräddhet. Det innebär emellertid inte att man ska gå all-in vid första bästa tillfälle. Det är ingen tillfällighet att det här avsnittet har rubriken ”Gå all-in eller lägga sig?”, inte ”Strunt samma, jag går all-in!”
Om du till exempel sitter i en MTT-turnering som är på väg in i mittfasen och det sker en höjning på 4 x mörken och sedan en tresatsning (ny höjning) som går all-in ovanpå det. Med mörkarna på 100/200 är det vansinne att riskera dina återstående 2 000 $ i marker med ess och lanka. Det är för sådana här situationer som konceptet ”gå all-in eller lägg dig” kommer in. I det här läget kan du bara vinna med den bästa handen vid visningen, du har inte utrymme för bluffar eller annat finlir. Lägg dig och vänta på ett bättre tillfälle – även med 10 gånger stora mörken kvar är detta det rätta i det här läget.
Generellt kan man säga att man bara kan gå all-in när man har ont om marker med en mycket stark hand som AA eller KK, eller om man har så få marker kvar att man inte har något alternativ. När man har så få marker kvar att det inte spelar det någon roll bör man gå all-in oavsett, det finns ingen tid att smyga omkring och hoppas på att pokergudarna ska le mot dig.
Om du å andra sidan bestämmer dig för att gå all-in före floppen, även med en usel hand, fördubblar du dina chanser att vinna. Hur kommer det sig, undrar du kanske? Möjligheten finns att alla lägger sig, och du tar hem mörkarna. Om någon synar kan det fortfarande hända att du har tur och vinner vid visningen. Efter floppen när saker och ting är mer öppna och spelet kan utvecklas åt olika håll, är det svårare att veta om man ska gå all-in eller lägga sig. Ju fler spelare som är kvar i given, ju mindre är chansen att du vinner.
Det finns många tabeller som du kan använda för att ta reda om du bör gå all-in eller lägga dig. Den nedan gäller för den som sitter vid knappen, men det går att hitta tabeller för alla positioner vid bordet.
3. Storleken på satsningarna i turneringsspel
Storleken på satsningarna kan utgöra skillnaden mellan att åka ut tidigt och att nå finalbordet. I princip kan man säga att satsningens storlek spelar roll vid två tillfällen i varje giv i turneringar – före och efter floppen. Vi ska titta närmare på båda:
- Satsning före floppen
I alla turneringar bör dina höjningar före floppen ligga i linje med vad som händer vid bordet. De måste framstå som förnuftiga för dina motståndare. Om man höjer 5 gånger stora mörken när alla andra ligger runt 2,5 gånger stora mörken får du alla ögon på dig.
Visserligen fungerar den här strategin för vissa spelare, men nybörjare gör bäst i att hålla sig till standardbelopp för höjningar före floppen. Efter hand som turneringen fortskrider kan man variera det här beloppet lite upp eller ner, beroende på hur många marker man själv sitter med vid det enskilda tillfället.
- Satsning efter floppen
När floppen ligger på bordet är alla satsningar viktiga, och du måste verkligen veta vad du gör. I nästan alla situationer där du var den som höjde före floppen bör du också satsa nu. Runt 50–70 % av potten är lämpligt för en fortsättningssatsning.
Det här beloppet hjälper dig att signalera styrkan på din hand, så att motståndarna vet att du har hyfsade kort på hand. Satsar du mindre finns det risk för att någon höjer dig eller passar och sedan höjer. Satsar du mer finns det risk för att du behöver gå all-in med skräp på hand.
Låt oss ta en titt på exempel på en fortsättningssatsning av lämplig storlek:
Du är i början av en MTT-turnering med mörkarna på 25/50. Du höjer 2,5 gånger stora mörken från kaparpositionen med Ar-Qs. Knappen synar, lilla mörken lägger sig och stora mörken synar. På floppen kommer Qh-9r-2s upp. Nu sitter du med ett starkt par och bästa tänkbara sidokort (eller ”kicker”). Dock behöver du vara lite försiktig: Q-9 i passande färg kan ligga i handen, även om bordet ser rätt tamt ut. En fortsättningssatsning på 2/3 av potten är en god strategi. Det rensar ut de medelhöga paren och håvar samtidigt in dem med Q och ett svagare sidokort.
När du når den senare delen av turneringen kan du gå ner till ca 25–30 % av potten. Kom ihåg att dina marker är värda mer relativt sett i det här läget och att du inte bör slösa med dem. Det är inte läge för överaggressiva satsningar med luft på hand. Det är till och med viktigt att se till att kontrollera pottens storlek och motståndarnas satsningar.
- Tresatsning före floppen
Att räkna ut rätt belopp för en tresatsning är inte alltid helt lätt, i synnerhet inte om det förekommer syningar emellan. Säg att du befinner dig i mittfasen av en turnering (med 45 gånger stora mörken i stacken) och omedelbart till höger om knappen får du AK i samma färg. Mittpositionen (med 30 gånger stora mörken) börjar med en höjning på 2,5 gånger stora mörken och kaparpositionen (med 25 gånger stora mörken) synar.
Här skulle du vilja göra en sund tresatsning, men vad vore ett lämpligt belopp? Med tanke på att du sitter i en bättre position än dina motståndare i resten av handen, vore 3 gånger den ursprungliga höjningen ett hyfsat belopp. Men hur är det med snubben som synar mellan er? Tja, i flervägspottar får man räkna med sådana extra resurser och möjligheten att någon synar tresatsningen. Lägg till motsvarande den ursprungliga höjningen för var och en av dem. I det här fallet är det bara en synare – utöver han som höjde, så din tresatsning bör ligga på 4 gånger den ursprungliga höjningen.
När du sitter ur position bör en tresatsning ligga på 4 gånger den ursprungliga höjningen om du har en motståndare. Med flera spelare som synar, lägg till 1 gång ursprungshöjning per man och ytterligare 1–2 gånger den ursprungliga höjningen. Detta belopp skyddar din hand och rensar samtidigt ut alla som försöker hänga kvar till floppen.
Var alltid noga med att studera situationen ingående, och justera storleken på satsningen därefter. Det kan vara skillnaden mellan att vinna och förlora handen.
4. Att nå finalbordet
I det här avsnittet ger vi dig några väl beprövade råd om hur man gör för att nå pokerns ”heliga graal” – finalbordet. För det första, gör aldrig kardinalfelens kardinalfel i turneringspoker: att tänka att markerna du sitter på är ”dina”. Det här är inte kontantspel. Du kan inte bara resa dig från bordet och lösa in dem. Turneringsmarker har inte samma värde som kontantmarker. Annorlunda uttryckt: ingen spelare vinner 100 % av prispotten i slutet.
I turneringar väntar de riktigt stora pengarna vid finalbordet, och för att nå dit krävs både fokus och mycket hårt arbete. Även om man är markerledare har man alltid plats för fler marker. Utnyttja den här möjligheten att ge dig på spelare som börjar snåla till spelet. De vill så gärna nå finalbordet, men går helt fel tillväga!
Här kommer fem tips som hjälper dig att nå finalbordet oftare:
- Fortsätt spela aggressivt – i synnerhet långt in i turneringarna. Medan dina motståndare försöker hålla kvar sina marker, använd dina för att raka hem fler. Om du t.ex. märker att en spelare med medelhög stack som hela tiden lägger sig till mörkarna när han sitter på knappen, kan du utnyttja detta i en sen position genom att höja honom när han sitter på knappen så fort tillfälle ges. Om han inte bekymrar sig över att sätta press på mörkarna, så bör du göra det!
- Sätt press på dem som börjar få ebb i kassan: Spelare med få marker kvar i ett sent skede av turneringar har hamnat i denna situation av flera skäl, men oftast på grund av överdrivet snålspel eller att de har förlorat stora potter trots extremt bra händer. Den goda nyheten är att du kan utnyttja båda för att själv nå finalbordet med en rejäl stack. Håll utkik efter den ”rasande” tresatsningen från den som förlorat den stora potten, och ta chansen att skinna honom/henne fullständigt om du kan. Pressa den snåla/passiva spelaren att ge bort sina mörkar och lägga sig efter floppen, när bordet är svårspelat och de blir ängsliga.
- Håll utkik efter spelare som börjar snåla till sitt spel: När finalbordet närmar sig kommer många spelare att vara oroliga över att förlora sina marker. De är lätta att identifiera – det är de som går från att höja på knappen varje gång till att lägga sig med stora mörken när lilla mörken minihöjer. Det är bara att haka på dem och stjäla så många mörkar och övergivna pottar från dem som möjligt.
- Öppna upp ditt eget spel – i synnerhet om du har gott om marker: Det har sina fördelar att vara en stor fisk i en liten sjö. En av dem är att man kan köra med alla andra vid bordet. Finalbordet är bara några tabellplaceringar bort och ingen vill åka ut i det här läget. Försök stjäla mörkarna och tresatsa mot dem som höjer i mittenposition om du anser att de är svaga.
- Stjäl så många mörkar som det bara går: Vi har upprepat detta mantra flera gånger redan. I slutskedet av turneringar, när finalbordet närmar sig, är mörkarna rätt rejäla och ofta har man slängt in ante också. Var inte rädd och lägg dig för mörkarna när du i själva verket borde höja.
5. Aggressivitet i rätt läge vinner turneringar
Alla vet att på aggressivt spel vinner man turneringar, eller hur? Men vad menas egentligen med det? Galningen som tresatsar på varje höjning? Spelaren som aldrig missar ett tillfälle att höja dina mörkar? Eller spelaren som inte kan låta bli att satsa mot höjaren? Det korta svaret är nej, det långa lite mer komplicerat.
Aggressivitet i pokerturneringar är en känslig balansgång mellan överlevnad och att raka in marker. Du kommer inte i långt i turneringar om du inte lyckas hushålla med markerna, men å andra sidan kan du inte vinna marker om du inte riskerar vad du har för att öka på stacken.
Men om du bara kastar marker omkring dig hursomhelst är dina chanser att klara dig och nå finalbordet oerhört små. Det gäller att vara aggressiv i rätt lägen.
Var uppmärksam på möjligheter där dina chanser att vinna genom aggressivt spel är som högst. Efter hand som turneringen fortskrider blir mörkarna större, vilket fordrar mer aggressivitet. I slutfasen måste du vara betydligt aggressivare, om inte annat så för att hålla jämna steg med ständigt stigande mörkar och antar.
Om du till exempel lade ner J-9 i samma färg när du satt omedelbart till höger om knappen i inledningen av turneringen kan det mycket väl hända att du i slutet av turneringen höjer med samma hand och i samma position. Höjningen lär förvisso vara liten med tanke på de större mörkarna, men faktum är att du ändå spelar mer aggressivt.
Ett annat drag som kräver kontrollerad aggression i rätt läge är något som brukar kallas för ”isolering”.
Låt oss illustrera med följande exempel:
Du befinner dig i mitt- eller slutfasen av en turnering med mörkarna på 200/400. UTG, spelaren som sitter först (med 10 000 i marker), höjer 3 gånger stora mörken. MP2 (8 000 i marker) synar. Du (med 30 000 i marker) sitter på knappen med par i tior som hålkort. Mörkarna har halvdåligt med marker och lägger sig snabbt. Det här läget är perfekt för en nästan överaggressiv tresatsning, rentav att gå all-in.
Nyckeln till det här draget är att du aldrig löper risk att åka ur turneringen. Om de synar är de all-in, inte du. Du är nöjd med att håva in en pott utan motstånd eller att någon med ett lågt par (eller en sämre hand) synar så att du knäcker någon av dina motspelare.
Genom att utveckla en spelstil som är orädd och modig kommer man väldigt långt. Det hjälper dig att utnyttja motståndare som ”fegspelar”. När du har chansen att stjäla deras mörkar bör du inte tveka att göra det, men samtidigt är det viktigt att försöka variera spelet. Gör det inte varje giv, men alltid från knappen. Positionen omedelbart till höger om knappen är också en bra utgångspunkt för stölder. Var inte heller rädd för att utmana fortsättningssatsningar när du misstänker att motståndaren i själva verket satsar för satsandets skull.
Summan av kardemumman är att du inte når finalbordet (och mer därtill) om du inte är aggressiv. Det är det som skiljer ”nära skjuter ingen hare” från ”där satt den”.
Är du redo att spela på riktigt och prova på våra fantastiska pokerturneringar? Kör hårt!